Sjukdomen sarkoidos hade lokaliserats till hjärnstammen. Året var 2009 och Åsa just nyutbildad revisor.
Snart började Åsa svettas kopiösa mängder från huvudet och bålen, mest på höger sida som är typiskt vid sekundär hyperhidros, i detta fall orsakat av den obotliga sjukdomen sarkoidos. Med åren har Åsas nervsystem förstörts allt mer. Idag sitter hon i rullstol, märkt av hennes långvariga behandling med kortison.
Åsa berättar om ett stigmatiserande minne när hon blev tagen i en ICA-butik, misstänkt för stöld.
Jag hjälpte Åsa med botulinumtoxin typ B som injicerades i ansikte, hårbotten på ryggen och bröstet.
Jag remitterade tillbaka Åsa för kostnadsfri behandling till Akademiskas Svettmottagning, som hjälpte henne med botulinumtoxin typ B var tredje månad i 5 år.
Plötsligt en dag fick Åsa ett samtal med verksamhetsansvarig på Svettmottagningen.
Åsa blev upprörd över beskedet.
SSDV med hudläkare från åtta regioner hade skrivit riktlinjer som inte rekommenderade botulinumtoxin till annat än hyperhidros från händer och armhålor. 20 års beprövad erfarenhet av behandling av hyperhidros med botulinumtoxin diskvalificerades över en natt för att det saknades evidens.
Jag funderar på Åsas öde och hur hon har blivit hanterad av sjukvården. Hon erbjuds psykolog och demens-tabletter (Ditropan) som saknar evidens vid behandling av hyperhidros. Det enda som fungerar tar Akademiska sjukhuset bort för att det saknas evidens. Var är logiken? Blindtarmsoperationer saknar evidens, men beprövad erfarenhet för operationen är monumental. Tänk om SSDV och Svettmottagningen på Akademiska sjukhuset fick bestämma! Ska vi sluta med blindtarmsoperationer?
Att regioner vill spara pengar är en sak, men att läkarna i SSDV inte följer Hippokrates principer, ”först bota, oftast lindra, alltid trösta”, är för mig omöjligt att förstå.
Carl Swartling