Varför talar vi inte om problemet: världens längsta köer och massa människor som inte får adekvat behandling?

Sveriges köer skapar ett ofantligt lidande, skriver Carl Swartling.
Foto: Privat
Debatt2026-01-15 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alla vet att Sveriges regioner inte klarar av att ge köfri sjukvård. Dom har fått chansen utan att lyckas. Professionen, tjänstemännen och regionens politiker har misslyckats. Alla inblandade skyller på varandra.
Sveriges köer skapar ett ofantligt lidande. En hel familj lider av att ett barn som mår psykiskt dåligt, eller förslitningssmärta från höft och knä som omöjliggör arbete och tumörer som växer till i köerna. Alla vi som stått i dessa helvetiska köer förbannar sjukvårdens ineffektivitet och politikens tillkortakommanden.
Riksdagen har instiftat bra lagar innefattande vårdgarantin och patientlagen men ignoreras de facto av regionerna.
Regeringar kastar bort pengar till underpresterande regioner i hopp om att korta köer. Eller för att visa beslutskraft inför ett val.
Köer är en typ av korruption. Tiden som ska ges till patienter tas till annat. Den som känner läkare går förbi kön. Den rike utnyttjar sin sjukvårdsförsäkring.
Som läkare har jag hört det mesta. ”Ta inte för många patienter, för då får vi inte extra medel vid nästa budget”. Professionen leker ”Svarte Petter” med patienter. En kollega sade till mig: ”Jag börjar bli erfaren nu. Är som en manlig överläkare och skickar tillbaka 80 % av remisserna.” Läkarna tar inte sitt ansvar. ”Det ingår inte i vårt uppdrag” är en standardformulering. När professionen ”leker Svarte Petter”, hamnar patienter i ett ovärdigt ekorrhjul.
Professionen och regionen agerar ibland som pakt och utesluter många patienter. Det kan innebära riktlinjer som skrivs för att minska behandlingar, glesa ut behandlingar och ifrågasätta behandlingar. Narrativet som förmedlas är, ”att pengar saknas”, ”att livskvalitet inte är viktigt när det finns cancer”, ”att medicinen är dyr” och ”att det saknas evidens”. Och massmedia lägger fokus på den utbrända undersköterskan istället för att lägga fokus på patienten i kön. Vi hamnar så fel i debatten att det till slut saknas ansvariga.
Sjukvården har aldrig haft så mycket personal vilket bevisligen inte hjälper mot köer. Sjukvården behöver inte mer personal utan mer behandlingar.
Läkarna måste organisera sjukvården på ett mer effektivt sätt, där delegeringar till undersköterskor, sjuksköterskor och paramedicinare gör att mer sjukvård kan ges. Köfritt mål, utvärdering av arbetet och feed-back. En köfri arbetsplats är ett ställe där patienter och personal vill vara. Uppskattning från patienter är ovärderlig men även från arbetsgivaren.
Låt arbetsplatserna bli en frizon för arbete, ett ställe där vi i första hand löser arbetet, och i mån av tid tar en kopp kaffe och pratar lite skit. Ta gärna med en kopp kaffe till datorn när du dokumenterar. Mobilen är precis som i skolan ett problem. Tidstjuv och stört fokus. Freda arbetsplatsen från onödiga arbetsmoment, låt arbetet fokusera på att ge god sjukvård och eliminera köer. Arbetsplatsträffar är forum för förändringsarbete, genomgång av rutiner och avvikelser men framför allt en träff för att minska köerna. Chefspersoner ska vara i verksamheten. Minimera möten.
Riksdagen bör förstatliga vårdgarantin. Alla köer hanteras av staten. Låt staten köpa köfrivård och skicka fakturan till de trötta regionerna. Varför ska staten ge en förlorare ännu mer pengar? Regionerna har misslyckats och bör inte få mer pengar. De pengar som regeringen kastar bort på regionerna borde gå till leverantörer som kan lyckas med uppdraget.
Staten kan köpa vård av regioner och privata utförare. Privata aktörer är flexibla och kan med kort varsel ta emot patienter. Varje region har välfungerande enheter som kan anlitas inte bara av staten, utan också av andra regioner, eller från utlandet som vill köpa svensk högkvalitativ vård. Politiker och tjänstemän sänker de facto skatten i sin region om patienter attraheras från utland eller övriga Sverige.
Vi lever i en era där många svåra sjukdomar numer är botbara eller där symtofrihet uppnås. Nya mediciner är ofta dyra men blir efterhand billiga. Precis som färskpotatisen sjunker i pris gör också medicinerna. Vi behöver en bättre, slimmad sjukvård med mer medicin och mer behandling. Inte bara till cancer och hjärt-kärlsjukdomar utan till all sjukdom som förstör livskvalitet. Svensken ska få möjlighet att vara den bästa versionen av sig själv. Vi ska inte bara leva länge utan också ett bra friskt liv. Just nu lider svenskar helt i onödan då regioner och läkare försvårar förskrivning av dyr medicin. Kom igen svensk sjukvård – vi kan bättre!”
Carl ”Svettdoktorn” Swartling
Verksamhetsansvarig på Medicinska Hudmottagningen i Norrköping, som numer är stängd. Driver Svettmottagningen i Stockholm, Uppsala, Göteborg och Malmö.