Kafka-processen

Avtandil utsattes för ett rasistbrott i Moskva 2004, och blev blind efter att syra hällts i hans ögon. 

I Sverige fick Avtandil asyl. Han har opererats ett flertal gånger via St Eriks ögonsjukhus i Stockholm med hornhinnetransplantationer. Läkarna har räddat ögonen, men synen är borta.

• Jag ser skillnad på ljus och mörker, förklarar Avtandil, som påpekar hur bra hjälp han har fått från St Eriks ögonläkare och via syncentralen i Långbro.

Avtandil lider av hyperhidros från ansikte och huvud. Han har ärvt sitt handikapp från sin morfar i Georgien. 

Den salta svetten rinner ner i hans sargade ögon och orsakar erosioner (sår) på de transplanterade hornhinnorna.

• Det blir rött och svider och transplantaten förstörs, berättar Avtandil.

Region Stockholm varken kan eller vill behandla Avtandils hyperhidros. Men personalen på syncentralen på Långbro informerade om Svettmottagningen och samlade in pengar för sin första behandling med botulinumtoxin typ B.

• Jag visste inte att det gick att få behandling av hyperhidros och inte att människor i Sverige är så snälla att de skänker pengar till mig, berättar Avtandil som menar att behandlingen och resultatet var magiskt.
• Mina ögon sved inte längre, jag slapp mina sår, minns Avtandil. Och jag blev så lugn i mitt arbete som äldrestödjare. 

Avtandil är blind men har utbildat sig i Sverige och lär äldre i Huddinge kommun att hantera mobiler, datorer och “paddor”.

• Mitt problem var att svetten rann ner i ansiktet när jag koncentrerade mig. Många av seniorerna trodde jag var sjuk, eller höll på med droger. Det var hemskt att veta att alla glodde på mig när svetten rann, berättar Avtandil.

Innan den lyckosamma behandlingen på Svettmottagningen gick Avtandil till psykolog för att hantera effekterna av hyperhidros.

När behandlingen slutade att ges i Region Stockholms regi, hjälpte Svettmottagningen Avtandil att få EU-vård gratis via systerkliniken i Köpenhamn.

-Det var mina bästa år i Sverige, menar Avtandil. Mitt liv fungerade. 

När regionerna och specialistföreningen inom hudsjukdomar (SSDV) skrev om riktlinjerna för behandling av hyperhidros kastades de flesta patienterna tillbaks till ruta ett. Alla som svettades från andra ställen än händer och armhålor, exkluderades.

• Jag fick panik och mitt liv blev ett helvete, berättar Avtandil. Intyg från ögonläkarna på St Erik eller från Svettmottagningen hjälpte inte. Även kommunen, Avtandils arbetsgivare, kuratorer och psykologer skrev intyg som bedyrade behovet av fortsatt behandling med botulinumtoxin.

Hudkliniken på Karolinska i Huddinge avslog Avtandils begäran om vård.

• Vi kan bara behandla händer och armhålor, blev svaret. Försök att få hjälp via Universitetssjukhusen i Uppsala och Linköping, blev resultatlösa. Ingen ville eller hade kompetens att hjälpa Avtandil i offentligfinansierad sjukvård. 

Avtandil försökte få hjälp via individuella vårdärenden (IVÄ), men de hänvisade till regionernas och specialistföreningens (SSDV) riktlinjer “att bara händer och armhålor ska behandlas i svensk sjukvård.”

I denna Kafka-process får Avtandil hjälp för 100.000-tals kronor för sina ögon, och notan blir än dyrare om svetten rinner ner i ögonen eftersom ögat förstörs. Och möjligheten att göra en bra prestation på arbetet minskar avsevärt om Avtandil inte får hjälp med botulinumtoxin. 

Min reflektion som specialist inom hyperhidros, är att hudläkarna i Region Stockholm är okunniga och inte kan behandla hyperhidros. Vidare att hudläkarna i Region Stockholm inte vill lära sig att behandla hyperhidros. Patienter som Avtandil som svettas från “fel ställe” blir lidande av Region Stockholms brist på kunskap och lust att lära sig att behandla hyperhidros.

Carl Swartling

Se fler liknande inlägg

Drömmar

Lort-Sverige

2024