Uppsala 14/6 2002
Ångest är mänskligt. En förväntan om en svår strid. Jag skulle försvara min avhandling och alla i salen vände sina blickar mot mig. Jag kände ångest.
⁃ Tänk om jag hade hyperhidros, sade jag högt till auditoriet. Svetten rinner droppande från ansiktet, mina kläder är blötfläckiga. Vad hade ni tänkt då om mig?
Min ångest hade bytts till stridsvilja.
⁃ Ni är vuxna, kanske hade ni tyckt synd om mig? Att jag var sjuk? Om auditoriet varit en högstadieklass, hade enstaka fniss kanske hörts. Och barnet hade pekat finger, spekulerar jag.
Nu lyssnar alla. Snart ska statistik, metodik, felkällor med mera avhandlas, men här och nu talar vi om människan med hyperhidros.
⁃ Jag hade aldrig stått här idag framför er om jag hade lidit av hyperhidros. Vi har 300.000 svenskar som mår fruktansvärt dåligt, för de får aldrig bli den bästa versionen av sig själva, berättar jag.
⁃ Varför blev han inte präst, hör jag min högljudda mamma “viska” med ett responderande lågmält skratt.
Efter 3 timmars mangling av opponenten och betygsnämnden, vänder sig ordföranden till församlingen och undrar om det finns frågor.
⁃ Jag har arbetat mer än 30 år som allmänläkare och har aldrig råkat på de patienter du talar om här idag. Varför ser vi dom inte?, undrar mannen.
Jag förstår honom. Varför syns inte patienter som lider av en “folksjukdom”?
⁃ Vet du vilken fågel som är vanligast i Sverige?, frågar jag allmänläkaren.
⁃ Jag är ingen fågelskådare, men om jag tvingas gissa, tror jag att det kan vara bofinken, svarar allmänläkaren pliktskyldigast.
⁃ Nej, det är inte bofinken, inte heller andra fåglar som vi ser till vardags. Rätt svar är lövsångaren. Ingen ser den men den är vanligast. På samma sätt är det med hyperhidros. Det är den blyga killen i klassrummet. Vi måste se alla elever, det är svårt, men det är vårt uppdrag, svarar jag.
2023
Vem ser patienten med hyperhidros?
Försäkringsbolagen: Ja
Försäkringskassan: Nej
Regionerna: Nej
SSDV: Nej
Skapad av Perennius Webbyrå Uppsala
