För sjukvården

Ekkrin svett (vatten + salt) är nödvändig, dels för att kyla ned kroppen, dels för god greppfunktion från händer och fötter. Underfunktion, hypohidros, med för lite svett kan leda till värmeslag eller till dåligt grepp. Hyperhidros är uttalad svettning som inte är funktionell och dessutom påverkar livskvaliteten negativt för den drabbade. Apokrin svett produceras i armhålor och ljumskar och dess funktion är okänd även om denna innehåller doftsignaler, s k feromoner. Problemet med apokrin svett är att den kan lukta illa vid nedbrytning av hudens bakterier. Om luktproblematiken blir ett medicinskt problem kallas det bromhidros.

Hyperhidros kan indelas i primär och sekundär. Den primära formen drabbar cirka 3 % av befolkningen och är genetiskt betingad. Blöta händer, fötter och armhålor är vanligast men även svett från huvud och ansikte, bålen, ljumskar och underliv, eller över hela kroppen är relativt vanligt. Sekundär hyperhidros har en bakomliggande orsak och förekommer generellt (endokrint, tumörer, infektioner), regionalt (neurologisk sjukdom) eller lokalt (hudsjukdomar).

Hyperhidros lokalt behandlas i första hand med aluminiumklorid eller liknande aluminiunsalter. Om detta inte fungerar är botulinumtoxin ett andrahandsmedel, ibland i kombination med perorala antikolinergika (generell hyperhidros). Operativa åtgärder kan övervägas när annan behandling inte fungerar och när patientens motivation till åtgärd är stark. De operativa åtgärder som finns är axillär utrymning (armhålesvett) och sympatektomi (handsvett).

Hyperhidros är ett underskattat medicinskt problem. Många patienter upplever att de inte har blivit tagna på allvar eller fått konstiga råd av sjukvården. Ett flertal undersökningar visar att hyperhidros har stark negativ påverkan på livskvaliteten.